Jag köpte Melectric 28 Maj 2014 från ett galoppstall i Mellerud. Åkte upp och skulle prova en 6åring som var rätt duktigt i dressyr redan men när jag provat henne så sa dom att dom hade massa hästar tillsalu. Varför inte tänkte jag?
Så den dagen provade jag 6 olika hästar, allt från 3 åringar till 12 åringar. Sista hästen jag provade var ett sto på 164, nyss fyllda 4 och verkade hur mysig som helst.
Ägaren hoppade upp och red henne lite och hon såg fin ut, outbildad men trevlig. Så var det min tur och det började med att hon for rakt upp i luften över något, ville inte gå framåt utan backade, efter det lilla missödet skrittade jag lite runt på volten och skulle trava lite. Och hon drog runt med mig som kände mig som en vante. Fick lite kontroll och skulle vända över ridbanan, där tog det stopp. Upp på bakbenen och vände på en 5 öring.
Sen fick jag nog. Sa att jag skulle tänka på det och hoppade av. Men något fanns hos henne, Hon var mjuk och känslig i munnen, gick att ställa betydligt lättare än dom andra jag provade.
Detta var 25 Maj 2014. Efter 3 dagar av evigt tänkande, väldigt mycket folk som la sig. Jag va dum i huvudet som tog hem en galopphäst, jag skulle aldrig kunna tävla med dom, hon skulle aldrig bli någon, hon va redan förstörd, hon skulle göra mig illa, varför ta hem henne om hon bara bråkade?
Men den 28 Maj åkte jag med hjälp av en stallkompis upp och skulle hämta henne. Papper skrevs och hon lastades utan större problem. Stängde transporten och pang, så får hon panik i transporten.. Jag hoppar in och startar bilen och dom skriker att det inte går men att vi ska provar att köra lite och jag börjar köra, kan tillägga att jag aldrig kört transport, inte ens släpkärra. Det funkar och vi bryr oss inte ens om att stanna utan kör direkt.
Så efter två timmar är vi hemma på stallplanen och jag lastar ur min första egna häst.
Vi kom väldigt långt väldigt fort. Hon som sprang med huvudet upp och bara jävlades gick fint i alla gångarter helt plötsligt. Men efter ett ryggproblem ställde jag av henne någon månad på bete och hon fick fångkänningar. Så hela sommaren har vi försökt få bort allt det dumma och nu är vi precis igång igen. Tappat mycket men vi tar igen det. Just nu rider vi ut mest och bara jobbar på att komma upp i muskler och hull vilket inte är det lättaste.
I Januari bytte vi stall och även tagit ut kiropraktor ett par gånger pga hennes snea bäcken som vi kommit fram till att hon brutit för såpass snett blir det inte utan att något gått ordentligt fel. Planen är nu att jobba upp muskler och se om detta kan hjälpa henne med sitt bakben. Vi jobbar på och försöker göra det bästa av våran situation. Hon är trots allt en så himla positiv individ och är pigg och vill arbeta, hon kan hålla på i timmar att jobba utan att ge upp. Detta är det som kommer göra henne till en perfekt tävlingshäst i framtiden!
